smile

Tänkte bryta depptrenden här i min blogg, haha. Är faktiskt på bra humör idag.
Det är jag egentligen nästan alltid, men har av någon anledning bara lust att blogga när jag är nere. haha.

Julen var faktiskt inte så kass som jag trodde.
Riktigt trevlig faktiskt.

Enda dåliga var nog att det var så mycket folk hemma dagarna runt jul. Absolut inget ont om de som var där, men jag är som de flesta vet smått handikappad socialt, vet inte om jag borde prata med folk eller bara vara tyst, vad jag ska säga om jag pratar osv. Oftast blir jag så nervös osv (utan anledning) när jag pratar med folk jag inte umgåtts med i typ 3 tusen år så jag bara framställer mig själv som ett cp om jag försöker vara social, så jag låter helst bli och håller mig undan både för deras och min skull. haha!

Kanske därför jag inte lyckats lära känna folk jag bott med i flera år.
Väldigt fail osv men jag kan inte hjälpa att jag inte är skapt att vara social och rolig.
Kanske jag gör men, aja.

Iallafall!
Julen var bra.
Jag fick 3100 kr, boken Du & Jag med bilder av Jan Stenmark, en lång kofta, strumpor, godis, 2 böcker till.
Jag är nöjd.

Har redan köpt lite smågrejer och ett linne till nyårför pengarna (inte allt, obviosly)
Ska troligen köpa ettpar lackboots & eventuellt petrolgröna dreads när odium clothing har kommit igång igen (eller då jag bestämt mig).. Sen är nog pengarna slut, haha!

Är lite tveksam om jag verkligen vill lägga de 1500 kronorna som bootsen kostar på dem, eftersom jag inte är lika mycket för den stilen som förut. Med det menar jag mest att jag blivit lite fegare och inte vågar klä mig "alternativt" och "vågat/extremt/vad ni nu vill kalla det" varje dag som jag gjorde förut.
Men dehär skorna har jag velat ha väldigt länge, så, kanske beställer dem ändå.
Om inte annat kan jag ju sälja dem, eller skicka tillbaka dem, som jag gjort de senaste två gångerna jag bestämt mig för att beställa skor, haha.

Mitt lov har hittills varit bra det också. Har bara sovit, ätit, suttit vid datorn, spelat ps2 och sånt hela tiden. Sjukt skönt.

Nyårsafton lär bli awesome i år, för en gångs skull.
Lär bli sjukt kul.

Sen så kommer Fredrik antingen till nyår eller precis efter.

För övrigt så har jag precis kommit ur en 1 vecka lång pms-depp-period

jag mår bra.

Jul.

Imogon är det julafton.
Jag är inte pepp alls. Julen är inte kul längre.
Knappt mysig.

Julkänslan började tyna bort när mina föräldrar skilde sig, och vi började fira jul två gånger per år.
Riktiga julafton med mamma eller pappa, och sen en inte fullt lika seriös "julafton" några dagar innan med den andra.

Nu existerar den knappt.
December som alltid brukar vara den längsta månaden på året gick nu väldigt snabbt.

Men ..ja.. God Jul iaf.

forts.

Jag hatar att min ilska alltid ska övergå i depp / likgiltighet.
Och just det, det är söndag idag. Makes it söndagsångest, right?
Allt i vanlig ordning.

Och eftersom jag antar att ingen orkar lyssna på mig så skriver jag det här.
Bättre än att rikta det på nån person och bara ösa ur sig alla sorger.
Eller? Nu slipper jag iaf tvångsmässiga, krystade, sympatiska ord osv.
Ni slipper rättare sagt.

Hursomhelst.

Idag känner jag mig värdelösare än på länge.
Kanske ska trycka ner alla fingrar i halsen och spy ut hela mig själv.
Skulle nog se ganska förbannat roligt ut, att vara ut och in.

Hatar att vara såhär obotligt deppig.

Och så saknar jag Fredrik.
Så jävla mkt.
Distansförhållanden är något av det värsta som finns.
Men han jag har så långt till är det bästa jag vet.
Så det är klart att det värt det.
Det är nu man 'ska' skriva om hur mkt man älskar personen i fråga och hur mkt den betyder för en. Har jag hört. Men det vet jag, och förhoppningsvis han med. Det räcker.

Puss.

family

Jag är så fruktansvärt upprörd att jag måste skriva av mig lite.

Min moster är den värsta släktingen jag har.
Hon är inte elak eller något egentligen. Men alla hennes värderingar och krav på att alla ska vara precis som hon vill det gör mig helt galen.
Tänker inte gå in på exakt vad hon gör, eftersom att ni inte skulle förstå ändå.
Hon måste upplevas.
Min mamma tål henne inte heller.
Hon förstörde min dag.

Okej, den värsta är hon förresten inte.
Morfar och min biologiska farfar knäcker.
De är konkreta as.

Jag var iaf riktigt nära att dänga en stekpanna i ansiktet på min moster idag.
Det är illa.

Jo jag erkänner att min blogg är tråkigast i swe

.

Har egentligen inget att säga men .. uppdaterar egentligen mest bara för att Jens, som tjatat på mig att skriva mer sen jag skrev mitt senaste, ska hålla käften :)

Så .. eh .. vad har hänt sen sist?

Hade mitt jävla matteprov efter att det skjutits på i en vecka, gick sådär. Men lär få G iaf, så får väl nöja mig med det.

Har blivit aktiv på deviantart. Faktiskt riktigt värt, gillar det.
Och nu målar nån italienare en oljemålning med mig som motiv hahah!
Men han är riktigt duktig, ska bli kul att se när han blir klar.

Liv.

Idag ska Sara fota mig med denhär bilden på Liv Tyler som förlaga. Det är en fotouppgift, d¨å man ska välja ett foto på en kändis och sen efterlikna det så mycket som möjligt, med ljus, rekvesita (heter det det?) och en modell som är iallafall någorlunda lik kändisen.
Det är många som sagt och säger att jag är lik Liv både irl och via internet, men i profil vet jag inte..
Aja, det blir säkert bra ändå.

Nu imorse när jag stog och sminkade mig lyssnade jag på radio, p3. Det kändes väldigt svenskt.
Vet inte om det är typiskt svenskt, men det kändes iallafall så.

Nu ska jag gå till bussen.

<3

Min lillasyster ska få en katt i julklapp,
eller det är inte riktigt säkert, men antagligen blir det så.
Isf blir det denhär.
En liten hona på 4 månader, samma ras som våra katter, dvs cornish rex. Går allt som vi vill kan vi hämta henne redan nästa vecka.
<3

hearts

korniga bilder eftersom jag fotade med iso 1600, men, stå ut.

Meat.

Idag är det första gången på länge jag kommer ihåg något jag drömt under natten.

Jag drömde att Jossan (som är vegetarian) åt en pizza med ett BERG av rått kött på.
I drömmen frågade jag henne varför hon åt kött, och fick som svar att hon hade saknat kött så JÄVLA mycket, att nu måste hon ju ta igen för alla år hon varit utan kött.
Medan hon åt rann det blod från pizzan.

Jag ska alltid drömma så trevliga drömmar.
Dethär var en mardröm också, men det som kändes läskigt i drömmen var bara det faktum att hon åt kött.

Forts.

Jag skrev såklart ingenting på mitt psykologiarbete imorse.

Precis efter jag avslutat mitt förra blogginlägg (bloggpost?) kom Maria (vår fotolärarinna) och frågade om jag och Jossan ville fota några industriarbetare till en artikel om "livet efter industriprogrammet". Såklart ville vi det (giltig frånvaro från engelskan och svenskan - JAJAJA).

Så det gjorde vi.
Sen fick vi pommes frites av Maria & Micke.

Efter det, bildspråk! Men då fick vi bara ännu en uppgift som skulle vara klar innan jul. Dock en ganska enkel en. Tur det.

Ahablabla åkte hem, gick på apoteket och SHOPPADE LOSS :c Med Jossan.
Mötte mamma & mina syskon på videoteket, beställde pizza osv. Åt. Fortfarande med Jossan.
Nu har hon precis åkt hem.

Ja det var min dag.
Öh, jo.
Världens tråkigaste blogginlägg kanske.

COOLSCHOOL

Blöblö. Sitter på skolan och ska egentligen börja skriva på mitt psykologiarbete om Förskoleålder, Tonårstiden & Medelåldern. Men det orkar jag inte just nu.

Mitt matteprov blev flyttat tills på måndag iallafall. Kändes riktigt surt eftersom jag gått och haft ångest över det, och tyckte att det skulle vara så skönt att få det gjort så jag skulle slippa tänka på det.
Men icke.
Vet inte om matteläraren hade nån speciell tanke bakom det, eller om han bara helt plötsligt samma dag som vi skulle ha prov insåg att "Nä, dethär går inte, de behöver mer tid blabla" eller om han bara ville att vi skulle plugga mer några dagar innan så det fastnar. Antagligen det första. Annars var han ju smart.

Jag har förresten insett att jag gillar att åka till skolan.
Alltså inte skolarbetet i sig, utan själva tryggheten att veta vad man ska göra varje dag utan att behöva ta något speciellt intiativ själv. Och så gillar jag faktiskt min klass.
Min svenskalärare sa att om hon fick välja en klass att gå i på hela skolan så skulle hon faktiskt välja vår, eftersom vi inte har såna konkreta grupperingar (med betoning på konkreta, för grupperingar har ju alla klasser) och att "vi" är så stöttande mot varandra osvosvosv. Jag kan inte påstå att jag är en del av dem som stöttar men .. Ja iallafall. Jag håller mest käften och skrattar fult lite då och då.

Klassen jag gick i på högstadiet, och resten av grundskolan trivdes jag inte alls i.
Visst fanns det bra människor i den med, men trots att jag gick i samma klass som vissa av dem i alla 9 år så fick jag ingen riktig kontakt där. Jag placerade mig själv utanför och stannade där. Umgicks dock med en person, som egentligen mest fick mig att må dåligt.
Öh .. nog om det.

Skolan nu och trygghet var det.
Vad ska jag göra sen efter gymnasiet?
Ska jag plugga vidare? Till vad?
Fotograf? Är det vad jag vill?
Jag tror det. Eller?

Pappa pratade om att man kan gå någon fotoutbildning, för att sedan åka till typ New York eller något och vara assistent till någon fotograf. Efter det skulle man tydligen få jobb lätt när man kommer tillbaka till Sverige. Om man gör det d.v.s.

Men chansen att jag skulle få göra det känns ungefär lika stor som att jag skulle vinna pengar på en lott (och jag köper aldrig lotter).

Eller söka jobb. Hur ska jag kunna få ett jobb?
För det första har jag extremt svårt att prata bra om mig själv (skulle framförallt få prestationsångest att leva upp till det jag sagt om jag lyckas klämma ur mig något), eller, ja, svårt med att prata överhuvudtaget. För lågt, för snabbt, för otydligt. osv
Känns inte som att någon kommer vilja anställa mig om de får be mig upprepa allt jag säger.

Tänk er mig som t.ex. telefonförsäljare. EHEHHEHE..
HEHE ..
HE..

Jag skulle förresten behöva ett jobb nu med. Jag kostar för mycket i drift.

..
Nu kan jag inte skriva mer eftersom Jossan sitter bredvid och SMASKAR på riesen

Laters.

yarr

Idag städade jag mitt rum.
Insåg medan jag städade att det måste ha varit innan Urkult (alltså i somras) jag gjorde det sist.
Ganska äckligt.
Hade alla mina kläder och diverse skräp över hela golvet, massa damm under sängen och fullt med randompapper på skrivbordet.
Är iochförsig inte klar än, men har plockat upp nästan allt från golvet, lagt det på sin plats eller slängt det, sorterat bort .. osv.
Har hittills slängt 15 strumpbyxor, fyllt 2 påsar med kläder jag inte vill/kan använda samt fyllt 3 påsar med skräp. Och allt det + alla kläder jag använder låg alltså på golvet, i mitt lilla rum, hahahahh.

Borde ha fotat hur det såg ut, men det glömde jag ju såklart bort.

Simple Survival.

I WANNA HATE YOU, TREAT YOU LIKE I'VE HAD ENOUGH.
- - -

Jag måste göra något åt min .. "boendesituation". Dethär GÅR INTE.
Egentligen borde jag flytta. Men det har jag inte råd med. Får inte dessutom.

Hemma hos pappa är egentligen allt bra, förutom att jag knappt sover nånting. Hatar min säng, "mitt" rum. JAG SOVER I EN TOM EKANDE STUDIO FFS. Där radion går igång om nätterna.
Känner mig verkligen trygg osv.

Hemma hos mamma har jag världens mysigaste lilla rum, med världens skönaste säng.
Där sover jag underbart bra.
.. När jag inte väcks av det eviga kriget som pågår runt omkring mig, med mig, inom mig.

Jag vet inte vad som händer med mig, men såfort jag sätter foten innanför tröskeln blir jag irriterad.

Verkar som om samma händer för mina syskon, för hemma hos mamma bråkar de ständigt och respektlöst med varandra, och mamma. Och mig såklart.

Och trots det ÄR DET ALLTID JAG SOM FÅR SKULDEN?

Trots att de andra bråkat i timmar, och jag lägger mig i mot slutet för att jag inte orkar höra på deras slagord och försöker på något, inte alltid så smart sätt, att få slut på allt. Så är det ju mitt fel "eftersom du är ju störst och borde veta bättre" .. så vadå ? Ska jag bara se på när mina syskon slår ihjäl varandra, alternativt kallar vår mamma för en fitthora?
Etc and so forward.

Det blir inte bättre av att han trycker i dig konstiga värderingar.
Och jag antar att han säger att du ska stå på dig.

INTE ATT DU SKA SKYLLA IFRÅN DIG.
DET ÄR INTE MITT FEL.
DET ÄR INTE JAG SOM ÄR MISSLYCKAD.

Du anar inte hur mycket dethär tär på mig. Det är ju hemma man ska känna trygghet, eller hur var det? Jo pyttsan.

JAG ÄR SVAG. OCH JAG ORKAR INTE MER. PUNKT.

Fredag.

Johej, fredag igen. Känns skönt med helg osv, trots att jag kommer måsta plugga en massa.
Men jag låtssas att jag kan ta det lugnt och tänker ta mig tid att vara med Angie på lördagen.
Ja.

Igår åt jag risgrynsgröt från korv.

Det var allt av värde jag har att säga idag.

blö

Egentligen hade jag tänkt att lägga ner bloggen.

Men nu är det TRE personer som frågat om jag inte borde uppdatera. Fatta, T-R-E.
Det är fler än jag trodde läste här.

Sitter just nu och pluggar till provet i samhällskunskap som jag ska ha .. nu nån gång i veckan. Eller ja, egentligen så är det ju ganska uppenbart att mitt pluggförsök slutar precis likadant som det alltid gör; jag fastnar framför datorn. (Jag vet förresten inte riktigt hur man ska använda denhär grejen -> ; men det såg bra ut så wth.)

Riktigt tur för mig att jag tydligen har lätt att lära så jag klarar mig med minimalt med plugg.

Får dock se hur jag klarar mig på matteprovet som vi har .. nästa vecka? (läskigt bra koll har jag också, MMHM) Har orkat räkna MAX 10 tal på hela höstterminen, ligger rejält efter och fattar ingenting.

Har förutom det 2 engelskauppgifter att göra. Gör jag dem bra kan jag få mvg. Ingen press.

Jag är sjukt stressad.
Och hur blir Josefin när hon är stressad?
helt JÄVLA ur funktion.
Samma fysiska framträdande som en fisk (d.v.s halvt uttryckslösa, halvt skräckslagna ögon samt öppen mun) alternativt helt hispig, stirrig, lättirriterad, hysterisk. Deru!

Får dock skylla mig själv som inte gjort allt tidigare.
Men. Hallå. Varför plugga när man kan sitta timme efter timme på bilddagboken och göra ingenting? (viss ironi, dock sanningen)

STRESS

Jag mår fan inte bra.

Har 2 arbeten att skriva men hur mkt jag än försöker så går det inte.
Det bara flimmrar framför ögonen och jag kan inte koncentrera mig alls.
Stackars mig.
Stackars stackars Josefin.

Jag måste göra något.
Men jag går och lägger mig istället.
Sug.

- - -

Gick en promenad med hunden, tänkte att det skulle bli bättre då.
Men nä, nu känns det som om jag har en stor klump i huvudet.
Kanske jag har.
Säkert cancer.

Hörde att positiva klubben sökte medlemmar, borde kanske joina.

Människor.

Började att skriva ett vad jag tänkt skulle bli ett skitlångt inlägg om hur mkt jag hatar människor över lag, men insåg att det inte skulle leda någon vart och bara bli en massa hatiskt svammel utan något som helst sammanhang. Så jag skriver dethär istället. Makes much more sense.

Jag borde sluta äta kött från djur och äta kött från människor jag anser ovärda att leva istället, med rent samvete. Mer rättvist.

Människor är monster, värre än de djurlika varelser vi framställer i filmer och böcker.
On ai daily basis.

Fyfan.

Måndag.

Måndagar är VERKLIGEN inte min grej.

Har varit lite yr i huvudet i perioder under dagarna senaste veckan/veckorna (kommer inte riktigt ihåg), och att det snurrar till mer ibland. Nu idag har det blivit värre, det snurrar mer än vanligt och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig. Det kan beror på att jag sovit så lite senaste tiden, så jag tänker försöka sova mer i några dagar och se om det går över. Annars får jag väl åka till sjukhuset och kolla eller något.

Typiskt mig.

mondaymåndaymåndag

Jag avskyr verkligen måndagar.
Att kliva upp på morgonen efter att ha mer eller mindre vänt på dygnet.
Att åka den alltid överfulla måndag-morgon-bussen.
För att sedan ha en mattelektion (underbart sätt att börja sin vecka med, verkligen), sen hål i ca 4 h, sen psykologi. Psykologin är iochförsig riktigt värd. Den enda lektionen jag inte tycker är jobbig att gå till.

Jag ska nog gå och lägga mig och läsa boken jag valt att läsa till engelskan, before I die av Jenny Downham. Har inte läst långt men, den verkar vara riktigt bra.

"Before I Die by Jenny Downham was the most difficult book I've ever had to read. Ever harder to review. I finished it a month ago, but it's taken me this much time to allow some of the ache to go away before I could get it down. It's the story of Tessa, who is 17 and dying of cancer. She lives with her father and younger brother and occasionally sees her estranged mother. Tessa has made of a list of the things that she wants to do before she dies. Many of the things on the list are stereotypical of the average teen: have sex, try drugs. Others are deeper: fall in love, not say no to anyone for an entire day. She completes much of her list, but the ramifications of some of them aren't what she hoped for. Sex with someone she doesn't know or love doesn't fulfill her; drugs are strange and take away what little happiness she has in life. Tessa's father struggles with his daughter's impending death. He feeds her organic food and vitamins in the unspoken hope that somehow, something will change. He and Tessa fight each other as she tries to live what little life she has left to the fullest and he tries to protect her. How do you put limits on or ground a teenager who is going to die? How can you keep her from experiences when all she wants is to feel? She swoops in and out of depression, refusing the leave the bed for days, then suddenly wanting adventure. Her best friend gets pregnant, her parents start moving closer to each other, she falls in love with the boy next door; all sorts of exciting experiences show themselves just as she can't be there to see how any of it turns out. I was shocked to find out that the author of this book was a middle-aged woman; she speaks so authentically as a teenage girl. This book is heartbreaking and uplifting all at once. Tessa is so real that I found myself hoping against hope that somehow the ending would change. But her peace and acceptance toward death was moving. As Tessa's soul drifts away on the final page, so do the words. As the mother of teenage children, this was an especially hard read, but I'm glad I did. Tessa discovers that life is worth living the best you can, even if the best you can is only 17 years."

http://www.amazon.com/Before-I-Die-Jenny-Downham/dp/0385751559

layout

så, fixade till layouten lite. Nöjd osv.
Tycks?

WHY DONT YOU ..

Jag kan inte låta bli att tycka att min blogg hittills bara är fånig. Men jag tänker inte radera det jag skrivit, för då kommer det bara att sluta med att jag raderar alla inlägg eftersom och bara har ett i taget.

Min fredag har varit precis som alla andra dagar denhär veckan, dominerad av en väldig massa väntande. Till största delen pga min skolas uppenbara fetish för att ställa in lektioner. (allt är planlagt, jag lovar). Det är inte många dagar som gått enligt schemat sen vi började efter sommaren. Faktum är att det känns som om vi inte haft en enda. Så våra dagar har bestått av runtflyttande av lektioner, sura miner och som sagt väntande. Härligt.

Idag hade jag två lektioner, psykologi, som började 8.30 och bildspråk som började 12.45 (den var flyttad, skulle egentligen börja .. 2 tror jag). Jag var sjukligt trött, men eftersom jag tycker att psykolgi är så intressant så vaknade jag till ganska snabbt.
Idag avslutade vi att läsa om försvarsmekanismer och påbörjade läsandet om psykologiska sjukdomar, efter våran lärares varnande ord "Jag vill att ni ska veta innan vi påbörjar dethär, att oavsätt om ni känner igen er i vissa av symptomen så kan jag försäkra er om att ni inte är psykiskt sjuka". Vilket såklart hypokondrikern i mig anade när jag läste igenom kapitlet i boken om just det, kvällen innan.

På bildspråkslektionen skulle vi se filmen Sin City, som, för er som inte vet, är svartvit förutom vissa detaljer. Så våran uppgift skulle vara att notera de detaljerna och skriva ner vad dem symboliserade osv. Men jag och Jossan åkte hem med bussen som gick 12.45, efter att ha lovat att se filmen hemma istället.

Jag är förresten riktigt sugen på att ändra layouten här. Får se om jag orkar/hinner med det idag. (såklart jag gör, har absolut inget annat för mig).

laters

Long time no see

Nu var det väldigt länge sen jag skrev sist, mycket har hänt, hösten är här och så vidare.

Till skillnad från alla (?) andra inlägg så mår jag faktiskt prima och tänkte vara lite positiv för en gångs skull.

Min sommar har varit minst sagt skum, och jag har mått sjukt dåligt bitvis, men trots allt har jag ändå landat på mina fötter med precis vad jag vill ha. Awesome!



Och nu vet jag varför jag kände mig tom.
Och tomrummet finns inte längre.
Du är bäst <3

Roller Coaster

Idag har varit bergochdalbana.

Började bra
Blev väldigt dålig
Blev okej igen
Blev väldigt bra
.. Sen blev det både väligt dåligt och bra på en gång.
Frontalkrock med känslor.
Och nu sitter jag här och tömmer mina tårkanaler för allt.

Jag vet inte ens om det är av sorg eller lycka.
Lite både och antar jag. Vad som väger tyngst växlar mellan varje andetag.



Hela jag värker av saknad.

Telefoner

Våran telefon ringde nyss, eller om det var pappas jobbtelefon.

Jag vet inte vilken ringsignal som är vilken.

Jag vågade inte svara.

Hej.. det är jag som har telefonskräck?

Så när telefonen ringer låser jag in mig på toaletten, eller höjer volymen på min musik och låtsas som att jag inte hör. Lämnar ansvaret åt någon annan att svara. 

Om jag inte är ensam hemma. Då svarar jag,.. ibland. 

Jag vet inte riktigt varför jag inte vågar svara i telefoner, om det inte är min egen mobiltelefon som ringer då, eftersom då först och främst ser jag vem det är som ringer, och så är den personen troligtvis någon jag känner också. Inga problem.

Annat är det med hemtelefoner. Fyfan. 

För att inte tala om andras hemtelefoner, eller mobiler för den delen.

Jag förstår verkligen inte mig på dem som kan svara i andras telefoner. 

Den ultimata skräckupplevelsen.

Inte nog med att den som ringer är en främling, den väntar sig inte att det är just du som ska svara heller. Det hela blir väldigt pinsamt.

Nu överdrev jag, men.

Jag har aldrig varit bra på att prata.

När jag blir nervös eller stressad stammar jag, pratar osammanhängande och snabbt, alternativt jobbigt långsamt. Snubblar över orden eller pratar med för små bokstäver.

När en telefon ringer blir jag nervös och stressad så när jag svarar spottar jag ur mig en verbal hinderbana som oftast missuppfattas av personen i andra änden. Om den ens uppfattas alls.

 Jag:.. HJDTÄRDJSFN.. (översättning: Hej det är Josefin)

så.. ring hem till mig. not.

oh, how I feel melancholic

Jag har hela tiden känslan av att något fattas mig. Ungefär samma känsla som när man burit runt på en väska en hel dag och sedan ställer ifrån sig den. Fast .. mindre materiellt.

Jag kan säga att jag saknar dig, dig och dig. Och i synnerhet dig också.

Men dethär är något annat.

Det känns bara tomt.

Kanske för att jag umgåtts med min kusin och bästa vän dygnet runt i nästan 3 veckor i streck. 

Eller för att mina planer nu i veckan suddats ut eller flyttats fram av mina semesterkåta föräldrar. Jag var så inställd på det att det kändes ganska ok att åka hem ändå, trots att jag vet att det antagligen kommer att dröja mer än ett halvår tills jag träffar min kusin igen. Så hade jag något jag såg fram emot så mycket att jag inte kunde tänka på något annat.

Så nu känns det ganska värdelöst med allt eftersom jag inte vet vad jag ska göra.

(Vilka problem jag har va?)

Förresten så älskar jag att prata (skriva) i gåtor så väldigt få, alternativt ingen förstår vad jag menar. Det kan väl iofs ses som väldigt onödigt att vräka ur sig en massa text som cirkulerar kring något ingen förstår och bara får de flesta som läser att höja på ögonbrynen och mumla "ookej". 

Men på det viset undviker jag att bli för personlig när jag trycker ut mina tankar genom tangentbordet så jag slipper tänka dem ett tag.

Fast "för personlig" kanske jag blir ändå. Jag vet inte.  

Gone baby, gone

Igår såg jag och Petra en väldigt bra film, Gone baby, gone.

Den lyckades hålla mitt intresse uppe under hela speltiden och slutade, annorlunda. Josefin tycker om.

Se den! TRAILER

timetravel

Idag åt jag och Petra kebab med bröd till lunch, efter flera dagars tjatande från Petras sida.
Det var sjukt gott.

Om typ en vecka kommer pappa och mina syskon hit till Täby också, och sen ytterligare några dagar senare åker jag hem.

Måste bara tillägga att jag är sjukligt avundsjuk på alla som är på Arvikafestivalen nu. Fy fan.
Trots att jag inte velat missa det som hänt nu senaste dagarna.
Men arvika hade också varit trevligt att åka på, fan att det inte var lite tidigare, och att jag var nått år äldre, några tusen kr rikare osv. Men .. vafan .. man kan inte få allt.

trött.

Ja, trött.
Det är vad jag är idag. Men det är det värt, eftersom gårdagen var helt åhåhåhåhå bäst <3

Började dagen med att försova mig, vilket alltid är lika trevligt. Åt tunnbröd med ost och skinka till frukost, duschade och försökte sminka mig. Vilket gick helt åt helvete eftersom jag var sjukt stressad och nervös. Skitbra.
Jag hade köpt en ny puderfoundation på makeupstore dagen innan, den var skitdyr. Inte värd det. 2 in 1 är alltid skit, kom ihåg det. Hursomhelst så fick jag ordning på sminket och allt sånt trots all stress. Jag skulle åka med roslagsbanan 12.24, till sthlm östra, och sedan vidare till centralen.

Spenderade hela dagen vandrandes runt i sthlm för att sedan börja leta mig mot Gröna Lund, Tyrol och Miyavikonserten. Efter många om, men och omvägar hittade jag tillslut dit och möttes av en låång kö av wapaneser, hår i alla regnbågens färger och pinsamt många ansikten jag kände igen från bdb -slår mig för pannan-. Efter en stund hittade jag Bella, Mli och Cissi ungefär mitt i kön ca 20 minuter efter de började släppa in folk på området. Himla praktiskt.

Insläppta, glada och väldigt peppade för konserten ställde vi oss ungefär längst bak bland dem precis framför scenen. Själva konserten var helt awesome, trots mina numera totalmosade tår.
Nu har jag iaf sett en av världens snyggaste människor live, nu kan jag dö lycklig. (tur att det bara är ett uttryck). Bör understryka att jag inte bara gick på konserten/gillar hans musik för att han ser bra ut, vilket jag vet att många andra gör. Herregud.
Efter konserten blev jag hämtad av Petra (kusin) och Anne (kusin-mamma, farbrors-fru eller ..wtf? faster?).


Idag har jag och Petra bara tagit det lugnt eftersom vi är så trötta. Jag efter att ha knallat runt i sthlm hela dagen för att sedan avsluta med konsertröj (eller, hah, ja vad röjjig jag var. Verkligen.) och Petra för att hon spenderat hela dagen framför datorn tittandes på film.
Väldigt ansträngande för oss båda.
Efter vi ätit middag, tacos, satte vi oss ute i solen, eller ja, skuggan för min del, med varsin chokladmuffin och jag med kaffe där vi kom på den briljanta idén att åka utomlands nästa sommar. London kanske. Bara att börja spara.

Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Så enkelt är det.

Det borde du förstå.

Du har inte gjort något fel, jag har inte gjort något fel, eller har vi kanske båda gjort det?

You let go and landed on you feet, 

and it felt soo sweet.

Midsommar

Idag är det midsommarafton. Så kul.

En dag bland andra dagar, jag orkar inte riktigt bry mig att jag inte har något att göra.

Idag är förresten en såndär dag då jag är allmänt likgiltig och lättpåverkad.

Någon nämnde Arvikafestivalen, jag blir helt förtvivlad. Jag vill verkligen dit. Finns så många som ska dit som jag vill träffa, och så många band jag vill se. Men .. Jag har varken råd eller tillåtelse att åka dit. Surt.

Förresten så hatar jag att FRA-lagen gick igenom. Kul att sverige kommer att bli ett litet wannabe USA <3

Utseendefixering & perfektionsfixering

Efter någon, eller kanske några timmars funderingar sittandes på en kudde utomhus i sommarvärmen har jag insett hur mycket av mitt liv som styrs av min utseendefixering. Ska jag kanske t.o.m gå ett steg längre och kalla det för min "dysmorfofobi"? 

Nästan hela mitt studiebidrag går till kläder, smink, hårfärg, diverse medel mot finnar "och andra orenheter" , och liknande. Sånt som får mig att bli snyggare, må bättre och bli fullständigt pank.

Resten av studiebidraget brukar förresten gå till ätbara saker, som kan få mig att må dåligt i flera dagar, och vilja spendera timmar under mitt täcke eller lutad över toalettstolen med ett finger i halsen. 

Jag har spenderat (läs slösat) timmar hos psykolog p.g.a ätstörningar som har blivit en produkt av min utseendefixering.

Varför?

För om jag inte ser bra ut kommer jag aldrig att bli accepterad eller omtyckt av någon i hela världen.

Eller?

Antagligen spelar inte mitt utseende alls lika stor roll som jag tror. Det vet jag, egentligen. Samtidigt som det är något som övertygar och pressar mig så hårt mot marken att jag nästan kvävs.

Varför kan man fråga sig själv igen. För jag dömer ju inte mina vänner och bekanta på dethär sättet?

Jag är dock övertygad om att alla i min närhet egentligen tycker illa om mig, och bara umgås och pratar med mig osv för att vara snälla. Så därför måste jag anstränga mig med alla medel för att bli bra nog, för att bli accepterad. Helst ska jag hålla inne mig själv också, eftersom jag bara anses som jobbig. Jag misslyckas dock oftast med det. Att hålla mig själv inne, och när jag märker att jag är mitt "jobbiga riktiga jag" blir jag arg på mig själv.

"Varför är jag såhär? Nu kommer han/hon inte vilja umgås med mig längre. Bra jobbat, din misslyckade jävla brud." 

Jag brukar lyckas hålla mig innanför mitt skal tills jag börjar lära känna folk. Då kan jag inte hålla mig själv inne utan .. agerar utan att tänka efter länge innan.

Jag blir alltid lika förvånad när folk säger att de tycker om mig, när jag varit mitt riktiga jag.

Jag tror oftast att de bara vill vara snälla då också.

Mig kan man ju inte tycka om?

Det finns dock enstaka fall då jag faktiskt tror på vad de säger till mig. Det är de enstaka fallen som jag kallar för mina närmaste vänner. Ni ska ha creds som orkar med mig.

Tisdag

Idag har jag varit ute och gått med familjens hund Vicki med min pappas sambo (min..styvmamma?) Katarina. Det var riktigt skönt, nästan perfekt väder idag. Varmt men inte för varmt, soligt och så blåser det litegrann. 

Men jag blev biten av någon konstig insekt (imorgon när jag vaknar kommer jag att vara spiderwoman, jag lovar) när vi gick igenom skogen. Inte kul, men jag är glad ändå för när jag kom hem hade jag fått mail från Odium Clothing, de hade redan skickat min beställning! 

Beställde sent i förrgårkväll. Hoppas på att få hem den innan helgen, så jag kan fixa mitt hår innan jag åker till stockholm. För det är det beställningen innehåller,  hår. Eller, ja "hår". 

Ni får se senare.

Blogg

Efter många om och men har även jag följt strömmen och skaffat en blogg. Yay me. Får se hurpass aktiv jag orkar vara, men just nu känner jag mig ganska skrivsugen så .. Jag ska prova iaf.