forts.

Jag hatar att min ilska alltid ska övergå i depp / likgiltighet.
Och just det, det är söndag idag. Makes it söndagsångest, right?
Allt i vanlig ordning.

Och eftersom jag antar att ingen orkar lyssna på mig så skriver jag det här.
Bättre än att rikta det på nån person och bara ösa ur sig alla sorger.
Eller? Nu slipper jag iaf tvångsmässiga, krystade, sympatiska ord osv.
Ni slipper rättare sagt.

Hursomhelst.

Idag känner jag mig värdelösare än på länge.
Kanske ska trycka ner alla fingrar i halsen och spy ut hela mig själv.
Skulle nog se ganska förbannat roligt ut, att vara ut och in.

Hatar att vara såhär obotligt deppig.

Och så saknar jag Fredrik.
Så jävla mkt.
Distansförhållanden är något av det värsta som finns.
Men han jag har så långt till är det bästa jag vet.
Så det är klart att det värt det.
Det är nu man 'ska' skriva om hur mkt man älskar personen i fråga och hur mkt den betyder för en. Har jag hört. Men det vet jag, och förhoppningsvis han med. Det räcker.

Puss.