COOLSCHOOL

Blöblö. Sitter på skolan och ska egentligen börja skriva på mitt psykologiarbete om Förskoleålder, Tonårstiden & Medelåldern. Men det orkar jag inte just nu.

Mitt matteprov blev flyttat tills på måndag iallafall. Kändes riktigt surt eftersom jag gått och haft ångest över det, och tyckte att det skulle vara så skönt att få det gjort så jag skulle slippa tänka på det.
Men icke.
Vet inte om matteläraren hade nån speciell tanke bakom det, eller om han bara helt plötsligt samma dag som vi skulle ha prov insåg att "Nä, dethär går inte, de behöver mer tid blabla" eller om han bara ville att vi skulle plugga mer några dagar innan så det fastnar. Antagligen det första. Annars var han ju smart.

Jag har förresten insett att jag gillar att åka till skolan.
Alltså inte skolarbetet i sig, utan själva tryggheten att veta vad man ska göra varje dag utan att behöva ta något speciellt intiativ själv. Och så gillar jag faktiskt min klass.
Min svenskalärare sa att om hon fick välja en klass att gå i på hela skolan så skulle hon faktiskt välja vår, eftersom vi inte har såna konkreta grupperingar (med betoning på konkreta, för grupperingar har ju alla klasser) och att "vi" är så stöttande mot varandra osvosvosv. Jag kan inte påstå att jag är en del av dem som stöttar men .. Ja iallafall. Jag håller mest käften och skrattar fult lite då och då.

Klassen jag gick i på högstadiet, och resten av grundskolan trivdes jag inte alls i.
Visst fanns det bra människor i den med, men trots att jag gick i samma klass som vissa av dem i alla 9 år så fick jag ingen riktig kontakt där. Jag placerade mig själv utanför och stannade där. Umgicks dock med en person, som egentligen mest fick mig att må dåligt.
Öh .. nog om det.

Skolan nu och trygghet var det.
Vad ska jag göra sen efter gymnasiet?
Ska jag plugga vidare? Till vad?
Fotograf? Är det vad jag vill?
Jag tror det. Eller?

Pappa pratade om att man kan gå någon fotoutbildning, för att sedan åka till typ New York eller något och vara assistent till någon fotograf. Efter det skulle man tydligen få jobb lätt när man kommer tillbaka till Sverige. Om man gör det d.v.s.

Men chansen att jag skulle få göra det känns ungefär lika stor som att jag skulle vinna pengar på en lott (och jag köper aldrig lotter).

Eller söka jobb. Hur ska jag kunna få ett jobb?
För det första har jag extremt svårt att prata bra om mig själv (skulle framförallt få prestationsångest att leva upp till det jag sagt om jag lyckas klämma ur mig något), eller, ja, svårt med att prata överhuvudtaget. För lågt, för snabbt, för otydligt. osv
Känns inte som att någon kommer vilja anställa mig om de får be mig upprepa allt jag säger.

Tänk er mig som t.ex. telefonförsäljare. EHEHHEHE..
HEHE ..
HE..

Jag skulle förresten behöva ett jobb nu med. Jag kostar för mycket i drift.

..
Nu kan jag inte skriva mer eftersom Jossan sitter bredvid och SMASKAR på riesen

Laters.