ouch

Jag har sån mensvärk att jag inte vet om jag ska spy, gråta, svimma eller bara dö.
Fyfan för att vara tjej.
Nu ska jag lägga mig i min säng och hoppas på att smärtan går över.
Inga värktabletter hjälper ju.
Går inte till skolan idag heller.
För då kommer jag med största säkerhet att göra nånting av det där uppe. Spy, gråta, svimma eller dö alltså.
Antagligen 1,3 eller 4.
Nej.
Ush.
Sova.

Bilddagboken syndrome

Är på skolan.
Bilddagboken säger "vi är strax tillbaka.."
Hela media är i upplösningstillstånd. Ingen har något att göra.
Alls.
Nolife, på riktigt.

Fredag kväll

Jag har haft ordet 'bajs' på tungan hela veckan.
Bajs på tungan.
Haha.
Känns väldigt moget osv, men varje gång någon tilltalat mig har ordet bajs varit det första som poppat upp i mitt huvud.
Egentligen förstår jag inte alls varför avföring kan vara så roligt.
Men ... Obviously, it is.
Kanske för att det ses som olämpligt att prata om?
Att egentligen är det själva akten att säga något så olämpligt och .. "ofint" som är det komiska.
Haha :c jag vet inte.

Jag har fått en praktikplats i stockholm, vilket känns otroligt skönt. Och kul.
Dels för själva praktiken, och för att jag kommer att ha möjlighet att träffa de två som betyder mest för mig, Fredrik och Petra.
Men också för att mycket känns lättare i stockholm.
Kanske inte staden i sig, men själva grejen med större städer.
Jag känner inte samma obehag i att vistas bland massor med människor då.
De flesta bryr sig inte om andra och koncentrerar sig på sig själv istället.
Man är och förblir annonym.
Mer ensam och ifred än bland färre människor.
Det är största anledningen till att jag ogillar Sollefteå.
Det är för litet.
Alla känner inte alla, men de flesta i samma åldersgrupp vet vilka alla andra är.
Dömmer, iaktar, pratar. Lägger sig i andra människors liv alldeles för mycket.
Säger inte att jag aldrig gör så.
För det gör jag.
Men jag gillar det inte. Alls.
Men .. Åter till sthlm.
Samtidigt som att det är lättare att vistas bland människor tack vare annonymiteten så tycker jag samtidigt att det är jobbigt.
Mycket människor = trängsel.
Stress.
I vissa situationer bryr jag mig inte alls, men ibland blir det bara för mycket.
Det känns som om jag på något sätt flyter längre in i mig själv, hör allt och ser allt som genom en tunn hinna och jag får svårt att hänga med i saker. När folk pratar med mig t.ex. Jag hänger inte alls med i vad de säger. Ibland känns det som att jag inte är där, att allt är en dröm.
Jag får panik men döljer det så bra jag kan osvosvosv.
Det var dock ganska länge sedan det blev såhär sist.


Men, nä.
Bajs.

Tips.

Eftersom jag sällan skriver något vettigt här i min lilla blogg tänkte jag dela med mig av och rekommendera det bästa tidsfördrivet jag har nu; Dexter!

kopierar vad kära wikipedia har att säga om serien (jag är för lat för att skriva själv):
Dexter är en amerikansk TV-serie som debuterade i TV-kanalen Showtime den 1 oktober 2006 och handlar om seriemördaren Dexter Morgan som arbetar som kriminaltekniker (specialiserad i blodanalys) för Miami Metro Police Department i USA. Serien är baserad på Jeff Lindsays bok Darkly Dreaming Dexter (2004). Dexter porträtteras av skådespelaren Michael C. Hall.

Dexter, ett föräldralöst barn sen treårsåldern med en traumatisk hemlighet, adopterades av en polisman som upptäckte Dexters mordbenägenhet. Han lärde sin adopterade son att kanalisera sin hemska passion för dissekering av människor till att bli ett "konstruktivt" sätt att enbart mörda vedervärdiga brottslingar (som pedofiler, lönnmördare, seriemördare, etc) som lyckats komma undan polisen. Dexter känner inga känslor och är helt tom. inget medlidande. Dexter arbetar som kriminaltekniker och är den perfekte gentlemannen som även tycker om barn. Hans drift att mörda är omutbar och han kämpar för att visa normala känslor och att ge sken av en omsorgsfull, social medmänniska. Han är omtyckt av sina kollegor, sin flickvän och hennes barn.

Jag fick 2 säsonger av min käre pojkvän i julklapp, har knappt kunnat slita mig från det sen dess. (ok, lätt överdrift) Men asbra är det iaf! Jag är helt överförtjust.

..

Beställde mina dreads i förrgår, i petrolgrönt.
Fick nyss ett mail om att plastichaar (haha, tror iaf att det är dem som gör dem) hade slutat tillverka just den färgen. Just my luck.
Nu blir det antagligen ungefär samma färg som jag har på texten här! Lär bli bättre än petrolgrön t.o.m. Kanske var tur ändå.

Men, ja.

laters.

(KOLLA JENS JAG UPPDATERAR)