Roller Coaster

Idag har varit bergochdalbana.

Började bra
Blev väldigt dålig
Blev okej igen
Blev väldigt bra
.. Sen blev det både väligt dåligt och bra på en gång.
Frontalkrock med känslor.
Och nu sitter jag här och tömmer mina tårkanaler för allt.

Jag vet inte ens om det är av sorg eller lycka.
Lite både och antar jag. Vad som väger tyngst växlar mellan varje andetag.



Hela jag värker av saknad.

Telefoner

Våran telefon ringde nyss, eller om det var pappas jobbtelefon.

Jag vet inte vilken ringsignal som är vilken.

Jag vågade inte svara.

Hej.. det är jag som har telefonskräck?

Så när telefonen ringer låser jag in mig på toaletten, eller höjer volymen på min musik och låtsas som att jag inte hör. Lämnar ansvaret åt någon annan att svara. 

Om jag inte är ensam hemma. Då svarar jag,.. ibland. 

Jag vet inte riktigt varför jag inte vågar svara i telefoner, om det inte är min egen mobiltelefon som ringer då, eftersom då först och främst ser jag vem det är som ringer, och så är den personen troligtvis någon jag känner också. Inga problem.

Annat är det med hemtelefoner. Fyfan. 

För att inte tala om andras hemtelefoner, eller mobiler för den delen.

Jag förstår verkligen inte mig på dem som kan svara i andras telefoner. 

Den ultimata skräckupplevelsen.

Inte nog med att den som ringer är en främling, den väntar sig inte att det är just du som ska svara heller. Det hela blir väldigt pinsamt.

Nu överdrev jag, men.

Jag har aldrig varit bra på att prata.

När jag blir nervös eller stressad stammar jag, pratar osammanhängande och snabbt, alternativt jobbigt långsamt. Snubblar över orden eller pratar med för små bokstäver.

När en telefon ringer blir jag nervös och stressad så när jag svarar spottar jag ur mig en verbal hinderbana som oftast missuppfattas av personen i andra änden. Om den ens uppfattas alls.

 Jag:.. HJDTÄRDJSFN.. (översättning: Hej det är Josefin)

så.. ring hem till mig. not.

oh, how I feel melancholic

Jag har hela tiden känslan av att något fattas mig. Ungefär samma känsla som när man burit runt på en väska en hel dag och sedan ställer ifrån sig den. Fast .. mindre materiellt.

Jag kan säga att jag saknar dig, dig och dig. Och i synnerhet dig också.

Men dethär är något annat.

Det känns bara tomt.

Kanske för att jag umgåtts med min kusin och bästa vän dygnet runt i nästan 3 veckor i streck. 

Eller för att mina planer nu i veckan suddats ut eller flyttats fram av mina semesterkåta föräldrar. Jag var så inställd på det att det kändes ganska ok att åka hem ändå, trots att jag vet att det antagligen kommer att dröja mer än ett halvår tills jag träffar min kusin igen. Så hade jag något jag såg fram emot så mycket att jag inte kunde tänka på något annat.

Så nu känns det ganska värdelöst med allt eftersom jag inte vet vad jag ska göra.

(Vilka problem jag har va?)

Förresten så älskar jag att prata (skriva) i gåtor så väldigt få, alternativt ingen förstår vad jag menar. Det kan väl iofs ses som väldigt onödigt att vräka ur sig en massa text som cirkulerar kring något ingen förstår och bara får de flesta som läser att höja på ögonbrynen och mumla "ookej". 

Men på det viset undviker jag att bli för personlig när jag trycker ut mina tankar genom tangentbordet så jag slipper tänka dem ett tag.

Fast "för personlig" kanske jag blir ändå. Jag vet inte.  

Gone baby, gone

Igår såg jag och Petra en väldigt bra film, Gone baby, gone.

Den lyckades hålla mitt intresse uppe under hela speltiden och slutade, annorlunda. Josefin tycker om.

Se den! TRAILER

timetravel

Idag åt jag och Petra kebab med bröd till lunch, efter flera dagars tjatande från Petras sida.
Det var sjukt gott.

Om typ en vecka kommer pappa och mina syskon hit till Täby också, och sen ytterligare några dagar senare åker jag hem.

Måste bara tillägga att jag är sjukligt avundsjuk på alla som är på Arvikafestivalen nu. Fy fan.
Trots att jag inte velat missa det som hänt nu senaste dagarna.
Men arvika hade också varit trevligt att åka på, fan att det inte var lite tidigare, och att jag var nått år äldre, några tusen kr rikare osv. Men .. vafan .. man kan inte få allt.

trött.

Ja, trött.
Det är vad jag är idag. Men det är det värt, eftersom gårdagen var helt åhåhåhåhå bäst <3

Började dagen med att försova mig, vilket alltid är lika trevligt. Åt tunnbröd med ost och skinka till frukost, duschade och försökte sminka mig. Vilket gick helt åt helvete eftersom jag var sjukt stressad och nervös. Skitbra.
Jag hade köpt en ny puderfoundation på makeupstore dagen innan, den var skitdyr. Inte värd det. 2 in 1 är alltid skit, kom ihåg det. Hursomhelst så fick jag ordning på sminket och allt sånt trots all stress. Jag skulle åka med roslagsbanan 12.24, till sthlm östra, och sedan vidare till centralen.

Spenderade hela dagen vandrandes runt i sthlm för att sedan börja leta mig mot Gröna Lund, Tyrol och Miyavikonserten. Efter många om, men och omvägar hittade jag tillslut dit och möttes av en låång kö av wapaneser, hår i alla regnbågens färger och pinsamt många ansikten jag kände igen från bdb -slår mig för pannan-. Efter en stund hittade jag Bella, Mli och Cissi ungefär mitt i kön ca 20 minuter efter de började släppa in folk på området. Himla praktiskt.

Insläppta, glada och väldigt peppade för konserten ställde vi oss ungefär längst bak bland dem precis framför scenen. Själva konserten var helt awesome, trots mina numera totalmosade tår.
Nu har jag iaf sett en av världens snyggaste människor live, nu kan jag dö lycklig. (tur att det bara är ett uttryck). Bör understryka att jag inte bara gick på konserten/gillar hans musik för att han ser bra ut, vilket jag vet att många andra gör. Herregud.
Efter konserten blev jag hämtad av Petra (kusin) och Anne (kusin-mamma, farbrors-fru eller ..wtf? faster?).


Idag har jag och Petra bara tagit det lugnt eftersom vi är så trötta. Jag efter att ha knallat runt i sthlm hela dagen för att sedan avsluta med konsertröj (eller, hah, ja vad röjjig jag var. Verkligen.) och Petra för att hon spenderat hela dagen framför datorn tittandes på film.
Väldigt ansträngande för oss båda.
Efter vi ätit middag, tacos, satte vi oss ute i solen, eller ja, skuggan för min del, med varsin chokladmuffin och jag med kaffe där vi kom på den briljanta idén att åka utomlands nästa sommar. London kanske. Bara att börja spara.