Denhär seperationen har satt sig i min hjärna, pappa's ex (numera..) grät inför oss då vi åt middag.
Det måste vara sjukt svårt för henne att bo i samma hus som pappa när de gjort slut, och han dessutom hittat en annan .. Jag tänkte mig in i hennes situation och dog lite inombords, åt upp för snabbt och gick ifrån bordet. Nu kan jag inte sluta deppa.
Jag känner mig så sjukt tacksam att jag har min Fredrik.
Fyfan vad bäst han är.
<3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Förstår att det är tufft... va kul att du kommer ner till Stockholm. Du skulle gärna få fota mig och min familj om vi bara hade någon tid och att ungarna inte vore så bråkiga just nu och att min PMS skulle lugna sig och finnarna sticka oja du kanske vet... Kram från faster nenny
ps hälsa Petra!
Skicka en kommentar